Tillbaka på banan.

2016-05-26 @ 18:51:31

Hej på er! Det känns så kul att vara tillbaka och skriva här igen efter några månaders paus från bloggen.

Ni som vi bloggen eller min Instagram följt mig ett tag vet att min sambo var med om en olycka i augusti förra året när han var ute på sitt sista cykelpass innan vi skulle iväg på våran Ironman-semester. Han hade änglavakt som överlevde men han gick sönder ordentlig då han bland annat bröt nacken, fick en svår öppen underbensfraktur, bruten handled, brutna revben, ett tilltryckt höftben, skadade lungor, klämt blodkärl i nacken, djupa skärsår och skrubbsår över hela kroppen. Livet vändes upp och ner. Det blev många veckor på sjukhus, många operationer och första tiden hemma var hela lägenheten handikappanpassade, vårt träningsrum såg ut som ett apotek och han behövde hjälp tjugofyra timmar om dygnet mer eller mindre. Idag, snart tio månader efter olyckan, så har alla skador läkt ihop fint förutom hans ben som fortfarande har en bra bit kvar till att vara helt igen och vad, hur, när det blir kan ingen riktigt svara på än, så vi vet inte så mycket mer än så just nu. Förutom benet så mår han bra, vi mår bra och han tar sig fram på kryckor. Det har varit en tuff resa, speciellt de första månaderna, men han har kommit en bra bit på vägen även om det fortfarande är en lång väg kvar innan han är tillbaka och kan stå på startlinjen igen.

För till startlinjen, dit ska han tillbaka. För hur mycket den här olyckan än har förändrat livet för oss båda på olika sätt, både positiva och negativa, så finns det inte en endaste liten chans att det ska få stoppa eller skrämma oss från det vi båda fortfarande älskar, att hålla på med triathlon. Han har hela tiden peppat mig att fortsätta som innan och den här sommaren ska jag stå på startlinjen för oss båda och jag har lovat mig själv att njuta av varenda sekund.

Och säsongen närmar sig med gigantiska stormsteg! Nästa lördag, den 4 juni, är det dags för Asics Stockholm Marathon, bästa starten på sommaren enligt mig! Några veckor senare är det Jönköping Ironman 70,3 som känns nästan som att tävla på ”hemmaplan” då Jönköping ligger hyfsat nära och det ska bli så grymt kul, som jag längtar! Farleden i juli är också med i planeringen och som grädde på moset så avslutar jag säsongen på topp då jag står på startlinjen för Ultravasan 90km den 20:e augusti, det kommer garanterat bli ett ordentligt äventyr!

Även om stora delar av hösten/vintern inte haft den typ av träningsmängd jag i vanliga fall önskat så känns det okej, jag orkade helt enkelt inte psykiskt då men de senaste månaderna har funkat betydligt bättre och träningen rullar på ungefär som vanligt igen. Jag mår bra, jag känner mig stark och full med energi igen och nu ser jag så grymt mycket fram emot sommarens lopp och äventyr. Hoppas ni tycker det ska bli kul att hänga med på resan igen.

9 dagar kvar till Asics Stockholm Marathon, nu kör vi!

 
/Johanna

Söndag.

2015-11-23 @ 00:13:29
Vissa perioder i livet känns det verkligen som att man skulle behöva några extra timmar per dygn för att få ihop allt man måste, det man skulle vilja och så lite extra sömn på det eftersom det redan känns som att allt går i hundratio från morgon till kväll. Just nu känns det lite så med ett nytt jobb, träning, hund, en skadad sambo och ett hem som inte städas, tvättar, handlar och lagar mat av sig själv. Det är ett pusslande för att få ihop det men det går och jag får helt enkelt acceptera att just nu kan jag inte göra allt till hunda procent hur mycket jag än skulle vilja.
 
För tillfället är det träningen som får ta ett litet steg tillbaka, eller snarare, jag ställer inte så höga krav på mig själv. Det får bli lite som det blir just nu, jag tränar det jag känner för, när jag kan, för att må bra och försöker att inte bry mig så mycket om att det inte blir lika många timmar och uppstyrt som jag helst velat ha. Den tiden kommer igen och förhoppningsvis känns allt lite bättre och lugnare efter nyår. För jag längtar efter ett nytt härligt träningsår och att ta fokus mot målen för 2016! Men inte just nu, just nu...så nöjer jag mig med att gör så gott jag kan.
                    
                                                                               /Johanna

Ultravasan 2016

2015-11-11 @ 23:34:32
När folk frågar mig vad det är som driver mig att hålla på med det jag gör så är det självklara svaret att jag älskar att utmana mig själv och göra det som känns på gränsen till omöjligt. Att pressa mig själv fysiskt men kanske framförallt psykiskt och ta mig utanför den där komfortzonen och se vart jag hamnar. Det är läskigt men samtidigt så jäkla häftigt när man väl tar sig dit och får känna att man verkligen klarar av det. Det ger mig styrka och en otrolig känsla av lycka och stolthet som är svår att beskriva för den som inte varit där.
 
Ironman har varit och är precis allt det för mig. 
Och det kommer bli många fler IM-lopp...men inte nästa år.
 
På grund av den enkla förklaringen att jag befann mig  på sjukhus hos min sambo och inte hade en tanke på att anmälan för både IM Kalmar och IM Köpenhamn öppnade för 2016 och alla platser gick åt på bara några dagar så blev jag utan plats. Där och då spelade det såklart ingen roll och såhär i efterhand har jag också känt att en längre resa utomlands för att göra en full IM nästa år inte är vad jag vill när vi (jag och Johan) inte kan göra en sådan resa tillsammans där båda står på startlinjen.
 
Så jag stannar på hemmaplan nästa år och är iallafall väldigt glad för en startplats till Ironman 70,3 i Jönköping som jag ser grymt mycket fram emot. 
 
Men sen var det ju det där med utmaningar...visst är IM70,3 en distans som är utmanande men inte tillräckligt för att jag ska hitta den där rätta känslan. Så jag tänkte..vad finns det för lopp, I Sverige, som jag skulle vilja bocka av på min "Drömlopps-lista" och som verkligen kommer ge mig en extra kick att ha som mål...och som samtidigt skrämmer skiten ur mig?
 
Valet blev ganska enkelt när min första tanke var "kommer jag verkligen fixa detta nästa år?".
Anmälan är klar. Den 20:e augusti står jag på startlinjen för Ultravasan där det vankas 90km terränglöpning mellan Sälen och Mora.
 
Det här blir mitt stora mål för 2016. Det känns långt ifrån enkelt, väldigt mycket på gränsen och det skrämmer skiten ur mig och ja...jag älskar precis den känslan! 
                     
                                                                       /Johanna

Fredagsmys i skogen

2015-10-30 @ 19:47:17
Det har varit mycket, som ni vet, den senaste tiden och att behöva vara stark och hålla ihop när livet tar en tuff omväg tar otroligt mycket på krafterna...vilket också känns extra tydligt när man tillslut tagit sig igenom den värsta biten, man hittar en form av vardag igen och kroppen börjar känna ett lugn på riktigt.
 
Då kommer tröttheten...som ett brev på posten och allt man gör kräver att man tar lite extra sats för att orka med. Precis så har de senaste dagarna varit...min vanliga energi har lyst med sin frånvaro och i huvudet har jag känt mig segare än knäck.
 
Men idag fick det vara nog och jag visste precis vart jag skulle ta mig för att hämta hem energi igen, vart batteriet laddas som bäst och vart huvudet släpper av det som bara tar onödig plats och ger utrymme för nytt.
 
Skogen.
 
I ett par löparskor på mjuka stigar, bland rötter och stenar, känna andetagen och hur benen springer på av sig själv. Ingen klocka, inga krav, bara löpning och ren lycka i den enklaste form! Där laddar jag med energi.
 
Skogen vs tröttheten. 1-0.
                 
                                                                        /Johanna

Kaffe med sololja

2015-10-22 @ 14:17:57
Kan väl erkänna att när jag drack min första kopp kaffe med kokosolja i så var det väl kanske inte riktigt så att smaklökarna slog frivolter av lycka för en fantastisk smakupplevelse. Det smakade mest som att jag spillt en hel flaska sololja i koppen och sliskigt var bara förnamnet...
 
Kanske tog jag i lite för mycket första gången men jag gav det en chans till...och en till, och en till...Och ja, tillslut så vänjer man sig, sedan tycker man att det är helt okey, nästan gott och rätt som det är så älskar man det!
 
Efter morgonens löprunda tog jag fram den största (och mest peppande) kaffekoppen som fanns ur skåpet, fyllde upp med nybryggt kaffe och i med två ordentliga skedar kokosolja....och ja, I love it!
 
Idag tog jag min kopp efter löppasset men i vanliga fall, om jag ska träna på morgonen och inte vill ha en stor frukost i magen precis innan passet, så brukar jag köra på bara kaffe och kokosolja istället. För mig funkar det perfekt och är alldeles lagom innan ett tidigt morgonpass eller om jag bara behöver lite extra energi mitt på dagen.
                  
                                                                         /Johanna

Hösten

2015-10-13 @ 23:10:26
Det finns en sak som jag verkligen älskar extra mycket under de mörkaste månaderna på året...kvällslöpning!
 
Finns inget mysigare än att lufsa runt i staden, med mössa och reflexväst, när mörkret lagt sig och luften är sådär härligt krispig. Staden är i vila och allt är tyst och lugnt.
 
Jag kan längta en hel dag efter kvällen bara för att få ge mig ut och springa...
 
Idag blev det höstens första kvällspass och det bubblade av lycka i hela kroppen att få tassa fram i mörkret och känna löven under fötterna i en vackert upplyst stad. Härlig känsla.
 
Hej hösten, du är välkommen!
                  
                                                                       /Johanna

Ett steg fram!

2015-10-10 @ 13:03:24
Igår var vi tillbaka på sjukhuset igen för att ta prover, nya röntgenbilder och träffa läkare och det blev goda nyheter som fredagen bjöd på.
 
Johans nacke (som han bröt vid olyckan) hade läkt ihop fint och halovästen som han haft, dygnet runt, i åtta veckor kunde äntligen plockas bort. Vilken hjälte han har varit under dessa riktigt tuffa veckor! Det är fortfarande en lång väg kvar, fler skador som kommer ta lång tid att läka och som behöver flera operationer men han är så jäkla stark min älskling och han/vi kämpar vidare. Helt underbart att kunna krama och pussa honom ordentligt igen!
                        
Ett steg framåt och det firar vi med att...ladda upp för Ironman Hawaii-vaka ikväll/natt!!(nördiga som vi är!). Tre år sedan jag själv stod på startlinjen i Kona och jag längtar alltid tillbaka lite extra när det börjar dra ihop sig. Ikväll håller vi tummarna stenhårt för allla fantastiska svenskar på plats, ni är grymma, kör så det ryker!
 
                                                                    /Johanna

Tillbaka till trainern.

2015-10-08 @ 21:48:15
Sakta men säkert börjar jag hitta tillbaka till träningen igen, till mig själv och till att jag återigen längtar efter nya utmaningar...mycket tack vare Johan och hans fantastisk sätt att peppa mig framåt.
 
I veckan har planen för 2016 års lopp och tävlingar börjat ta form...två är klara och det var precis vad jag behövde, för helt plötsligt, när "tack för din amnälan" kom på mailen så kom också en stor dos energi och motivation tillbaka.
 
Ironman70,3 Jönköping är iallafall ett av målen. 
 
...och idag tog jag tag i min cykel.
Hösten är här, av med tävlingsdäcken och på med trainerdäcken.
 
Det var nästan så jag hade glömt bort hur otroligt långsamt minuterna går när man sitter på trainern men det tog inte lång tid innan jag kom på hur man gjorde för att inte kliva av och tacka för sig...man biter ihop. 
                  
                                                                        /Johanna

Skogen

2015-10-04 @ 19:06:04
- Nu ger du dig ut och springer!
 
Det är tur att Johan, trots situation, inte låter mig stanna upp utan pushar mig framåt att fortsätta vår livsstil som vi båda älskar trots att han, just nu och en lång tid framöver, själv inte kan. Han vet att jag behöver det, att det är en så stor del av mig och han vet att jag aldrig skulle tillåta honom att hålla tillbaka om det hade varit tvärtom. Det har dock varit en väldigt jobbig tanke, att ta sig över kanten och fortsätta utan honom..men då gjorde han det finaste han kunde göra, han puttade mig.
 
- Nu ger du dig ut och springer! 
 
Hans ord och spark i baken i fredags fick mig att ta på mig mina löparskor och ge mig iväg till skogen, efter sju långa veckor, och leta fram känslan, ta mig tillbaka och upp på banan igen.
 
Det var blandade känslor där i skogen...ringrostig och lite vilsen i själen men samtidigt njöt jag att vara precis just där, känna stigen under fötterna och för varje kilometer så blev känslan starkare...det här är ju jag!
                   
                                                                      /Johanna

Vi är hemma

2015-10-01 @ 00:14:17
I onsdags, efter sex långa veckor på sjukhus, var det äntligen dags att ta ett stort och lite nervöst men otroligt efterlängtat steg framåt (på denna ofrivilliga resa vi hamnat i sedan Johan blev påkörd)...att få komma hem!
 
Det har varit riktigt tufft. Det är och det kommer vara tufft en tid framöver men att få vara hemma, ta det härifrån (med hjälp av hemsjukvård) och hitta en form av vardag igen känns otroligt skönt. 
 
Vissa av Johans skador är som sagt mer komplicerande än andra och det väntas fler operationer (nästa i början av november), en rad återbesök och många månaders läkning och rehab...vägen är lång, men han har gett sig fan på att komma tillbaka och jag kommer ta rygg på honom.
 
Även om livet har tagit en ordentlig omväg så mår vi båda trots allt som varit och är "bra". Vi har varit hemma en vecka nu och det känns som att vi har landat lite mer och kommit in i vår för tillfälligt nya vardag där triathlonprylar i överflöd har bytts ut mot ett mer handikappanpassat hem och hyllan, där all vår packning inför vår IM-semester låg, liknar nu mer ett apotek. Så ja, livet är lite på omväg..men vi är hemma, vi är tillsammans och vi kan, mitt i allt elände, skratta så tårarna sprutar mellan varven och det...det är guld värt!
                     
Trött och sliten efter 42 nätter på sjukhus men otroligt glad och lättad att äntligen, tillsammans med Johan, få lämna sjukhuset och komma hem.
 
                                                                       /Johanna

En dag i taget.

2015-09-10 @ 12:24:51
Det har gått fyra veckor sedan den där onsdagskvällen då min sambo var med om en trafikolycka under ett cykelpass och vårt liv tog sig en annan vändning...
 
I den bästa av världar kunde man spola tillbaka bandet, klippa och klistra lite i livet och ta bort den där avgörande sekunden och låta allting rulla på precis som vanligt...men så funkar det inte tyvärr. 
 
Pågrund av flera olika skador, där vissa är mer komplicerade än andra, så vårdas han fortfarande på sjukhus på obestämd tid. Han kommer bli bra men det är en lång väg tillbaka, en ordentlig uppförsbacke som kommer bli riktigt tufft men han är vid gott mod trots omständigheterna och jag tvivlar inte en sekund på honom. 
 
Det mesta i vårt liv är väldigt upp och ner just nu. Det är ett tufft kapitel vi ska ta oss igenom och vår vanliga vardag är väldigt långt bort. Vissa dagar är tyngre än andra men vi kämpar på en dag i taget. Det finns bara ett sätt att tänka..det är framåt som gäller. Med en stor skopa kärlek. En dag i taget.
Vi kommer ta oss igenom det här tillsammans. 
 
Till alla er som hört av er på olika sätt, tack för alla fina hälsningar, även om vi inte har haft eller har ork till att svara så ser vi det ni skriver och det värmer i hjärtat.   
                                                                                               /Johanna

När världen vänds upp och ner..

2015-08-17 @ 15:37:00
Det som skulle bli en härlig Ironman-semester som vi så länge längtat efter förvandlades istället till att vi befinner oss på sjukhuset på obestämd tid. I onsdags, kvällen innan vi skulle åka, blev sambon påkörd av en bil när han var ute på sitt sista cykelpass innan Kalmar Ironman. När det där som inte får hända händer så blir allting annat oviktigt. Min kärlek hade änglavakt och mår efter omständigheterna "okej", han har flera olika skador och det kommer vara en lång väg tillbaka men han är stark som en björn min hjälte och vi kämpar på tillsammans. Vi tar en dag i taget. 
 
Var rädda om varandra.
                      
                                                                            /Johanna

Onsdag.

2015-08-12 @ 20:30:18
Packningen står redo och jag är såå taggad på att få komma iväg!
Imorgon bitti rullar bilen mot Öland/Kalmar där vi ska spendera vår första vecka på IM-semestern och först ut att tävla är alltså sambon som kör på lördag. Nästa vecka blir det sedan några lugna dagars semester innan vi åker vidare mot Köpenhamn helgen därpå då det istället är min tur att stå på startlinjen.
 
Det kommer inte bli några inlägg här under tiden vi är borta men för er som vill följa mig/oss ändå under dessa dagar så kommer min instagram (Sterlinge) uppdateras mer eller mindre varje dag. För er som inte har instagram i telefonen så hittar ni den via webben istället om ni klickar här.
 
Sist men inte minst. Till alla ni grymma atleter som kör Ironman Kalmar på lördag, det ska bli så kul att få stå och heja fram er längst med banan, ta ett djupt andetag innan start och ha sedan en fantastisk dag! Stort lycka till!
                     
Bild från Ironman70,3 Haugesund 2015.

Nu kör vi!
                                                                         /Johanna

Tisdag.

2015-08-11 @ 20:09:22
Många månaders tuff träning inför KMD Ironman Copenhagen är nu över.
Grovjobbet är gjort och med tolv dagar kvar till start handlar det nu endast om att hålla igång kroppen utan att slita på den, sova ordentligt, äta klokt och låta sig laddas upp till max inför den stora dagen.
 
Känns helt galet att det är mindre än två veckor kvar, jag som nyss halkade fram i Rydskogen med snö upp till knäna?!
 
Fick frågan på Instagram om jag kände mig förberedd inför IM och svaret är: ja, det gör jag.
Jag har gjort mitt bästa. Jag litar på att alla timmars träning och sjukgymnastik håller och om tolv dagar ska jag ge allt för att ta mig till den där mållijen som jag så länge längtat efter. Det kommer inte vara lätt och det kommer göra ont men det är dit jag ska...och när jag passerar mållinjen, ja då kommer allt slit vara värt det!
                                 
                                                                            /Johanna

Lördag.

2015-08-08 @ 19:20:53
Det finns en sak på min lista av utmaningar som jag, trots att jag varit inne på det flera år nu, av olika anledningar inte pricka av än...att springa ett ultramarathon. (Vilket betyder att man springer en löptävling som överstiger marathondistansen på 42 195 m)
 
Förra året var jag anmäld till Stockholm Ultra 50 km men när min nacke sedan blev som den blev och jag gick och väntade på en MR-röntgen så blev jag avrådd från att starta innan vi visste vad för typ av skada jag hade. Så det blev inget ultralopp det året.
 
Hur som helst..nu är det dags, eller snarare den 7 November då jag står på startlinjen på Borås 6-timmars med planen att alltså ta mig längre än ett marathon. Banan mäter 1295 m runt en liten sjö och tävlingen är, som sagt, ett tidslopp vilket betyder att alla startar och går i mål samtidigt så det gäller att ta sig så långt (runt, runt, runt) som möjligt på 6 timmar. 
                      
Att ta en liten triathlon paus några veckor i höst (brukar vara välbehövligt efter Ironman) och endast fokusera på löpningen ett tag och förhoppningsvis ta den ett steg längre tror jag kommer blir kanonbra för mig. Känns kul att ha ett lite större mål även i "vinter" och jag ser verkligen fram emot att få stå på startlinjen och testa på någonting nytt igen.
 
Så ja, den 7 november blir det Ultra-debut för min del men innan det har jag en betydligt tuffare utmaning framför mig och den närmar sig med stormsteg!
  
                                                                       /Johanna
                                                                    

Om

Min profilbild

Johanna Essie Sterlinge

Välkommen till min blogg. Jag är en träningstokig tjej som älskar utmaningar. Mitt hjärta brinner för triathlon på Ironman-distansen och det är där jag trivs bäst. Jag gjorde min första Ironman 2012 i Kalmar och kvalade då även till Ironman World Championship på Hawaii samma år vilket var en stor dröm som gick i uppfyllelse. Förutom triathlon så har jag även genomfört en Halvklassiker, En Svensk Klassiker, marathon, halvmarathon, varit med i Team Rynkeby 2014 som cyklist och lite annat smått och gott. Här skriver jag om min vardag med träning, lopp, drömmar, mål och massor med utmaningar. Just nu tränar jag på för full inför 2015 års stora mål som är KMD Ironman Copenhagen och Ironman70,3 Haugesund. Ni hittar mig även på Instagram (sterlinge). /Johanna

RSS 2.0