Söndag

2016-06-19 @ 23:12:42
Och en riktigt bra vecka avslutas med en riktig toppensöndag som bjudit på sovmorgon, dubbla träningspass, långlunch med sambon och till och med, soffhäng! En perfekt söndag med andra ord.
 
Hela helgen har jag längtat ut till Vidingsjö och deras fantastiskt fina LOK-mil så idag efter frukosten tog jag bilen ut till Vidingsjöskogen för att springa på mjuka fina stigar. När jag satte mig i bilen var det ett ordentligt molntäcke över staden men väl på plats ute vid motionscentralen sprack det upp och solen tittade fram. Så i långärmat som jag dragit på mig, för jag lär mig ju aldrig, så blev det såklart väldigt varmt redan under första kilometern men det vara bara att gilla läget. Även om jag tillbringar många timmar i skogen året om så kan jag fortfarande slås av hur otroligt vackert det är och idag njöt jag varje minut av tystnaden och allt det gröna runt omkring mig. Finns inget bättre sätt att ladda batterierna på än att kuta runt i skogen. Helt underbart!
Väl hemma igen dukades det upp för långlunch följt av några lugna timmar i soffan innan det var dags att packa in sig i bilen igen och bege sig ut till Mudhole för ett lugnare simpass i kvällssolen. Idag kände jag mig lite modigare än sist och vågade mig lite längre ut på djupet, i alla fall en liten sväng, men mesta delen av passet fegade jag och höll mig nära land. Hur som helst så fanns det en riktigt bra känsla i kroppen hela passet och, trots en skräckblandad förtjusning till vad som kan gömma sig i vattnet, så längtar jag redan till nästa simpass!
                                                                  /Johanna

Bra vecka

2016-06-16 @ 18:15:37
Har haft en väldigt bra vecka så här långt, bland annat har den fyllts med solskenscykling och härlig kvällslöpning efter jobbet med trevligt sällskap. Det var längesedan jag kände att jag hade tid över att faktiskt bara spendera på mig själv men nu, speciellt när första terminen på universitetet är klar och det är några veckors ledighet fram till nästa, är det en bättre balans och jag kan verkligen känna att jag, när jag inte är på jobbet, är ledig på riktigt. Och när vädret har varit som de senaste dagarna, ja då är det inte speciellt svårt att njuta!
Idag har dock solen gömt sig långt bakom molnen och det har regnat mer eller mindre hela dagen men vad passar då bättre än att stanna inomhus, ladda vardagsrummet med redskap och göra sig redo för ett ordentligt cykel och cirkelpass!
 
Det blev ett intervallpass på cykeln som uppvärmning, 10*2 minuters intervaller vilket gjorde mig ordentligt uppvärmd och redo att fokusera på styrkan. Körde sedan ett cirkelpass för hela kroppen, när jag kör styrka väljer jag oftast övningar där flera muskelgrupper får arbeta samtidigt och som gärna kräver att jag även jobbar med balansen. Det tycker jag både är de roligaste och bästa övningarna. Mina favorit redskap här hemma är helt klart pilatsesboll, balansplatta, TRX, doorgym och medicinbollen. Det enda jag egentligen saknar här hemma är en bosuboll men det kanske passar fint att införskaffa sig en sådan snart då jag vet en som kommer att träna rehab som en tok såfort hans ben är helt igen. Är det någon som har tips på en bra och prisvärd bosuboll? eller som har en ligger hemma och skräpar så hojta till på mailen!
 
Passet idag avslutades med att rulla en stund på det lilla taggiga monstret ni ser står på bordet...det kan jag säga är inte en av mina favoritprylar men jag tror den gör gott iallafall.
 /Johanna

Simning och röda gubbar!

2016-06-12 @ 19:56:47
Efter en vecka med mycket jobb känns några lediga dagar nu välbehövligt och att träna utan att behöva passa tider är vad som står på schemat, riktigt skönt. Kroppen har återhämtat sig fint efter maran och trängen rullar på som vanligt igen. Idag var det dags för årets första simning i öppet vatten och för mig, som är en riktig badkruka egentligen, betyder det att sommaren verkligen är här på riktigt!
Som vanligt blev det vårt kära grustag "Mudhole" som vi åkte ut till. Johan hängde på och det kändes skönt att ha med sig någon, iallafall på land, då jag tycker det är lite obehagligt att ge mig ut och simma helt ensam. Vattnet var riktigt varmt men som sagt, badkruka är jag så de där första kalla sekunderna tycker jag är ungefär lika hemska som jag sedan tycker att det är helt underbart när jag väl kommit igång.
 
Det blev några längder fram och tillbaka längst med strandkanten (man vet aldrig vad det kan finnas för monster i det mörka längre ut som gärna vill smaka på en ensam liten simmare). Ett lugnare pass med bra känsla i kroppen och det känns så skönt att vara igång med OW-simningen igen. Ser fram emot många turer ut till Mudhole nu under sommaren!
Och som om inte OW-simning skulle räcka som bevis på att sommaren faktiskt är här så satte dagens mellis verkligen pricken över i:et...Svenska jordgubbar med mjölk, mums!!
 
                                                                   /Johanna
 

Asics Stockholm Marathon 2016

2016-06-07 @ 00:07:33
Ja, så här två dagar efter maran så känner jag mig lite lagom stel i benen och att köra knäböj får nog vänta några dagar till, i övrigt mår jag väldigt bra...med andra ord, allt är precis i sin ordning.
 
Lördagens Asics Stockholm Marathon blev mitt fjärde och det jag hade lovat mig själv innan var att verkligen se till att njuta, ha kul och le hela vägen till mål...vilket jag klarade med bravur!
 
Vi åkte upp till Stockholm på fredagskvällen, Johan kände sig pigg efter torsdagens sjukhusbesök och kunde följa med som planerat. När vi kom upp hämta vi ut mitt chip och nummerlapp på Östermalms IP och tog ett varv på expot innan vi åkte vidare hem till vår vän där vi skulle bo under helgen. Det blev sedan en lugn kväll med grillning och fixa med allt inför morgondagen innan jag sedan somnade som en stock innan klockan blivit allt för mycket.
Efter en bra natts sömn och en stadig frukost på lördagsmorgonen så tog jag mina saker och begav mig mot Östermalms IP. Väl på plats gick allt på rutin, först toabesök nummer ett, sedan satte jag mig ner i skuggan och fixade med det sista plocket, tog några tuggor banan och drack lite. När klockan närmade sig halv tolv lämnade jag in min påse med överdragskläder, pluggade i lurarna i öronen och begav mig bort mot min startfålla som för dagen var F. Påväg dit stannade jag till för toabesök nummer två och jag hann även med ett toabesök nummer tre inne i startfållan straxs innan starten. Lika bra att passa på.
 
Stämningen i startfållan var lika härlig som alltid, taggade löpare överallt som ville iväg och jag kände hur jag verkligen såg fram emot dagen. När starten sedan gick började det försiktigt röra på sig framåt och efter några hundra meter rullade allt på fint. Jag hittade ett bra tempo ganska direkt och kom snabbt in i min lilla marathonbubbla, nu var det bara att åka med och njuta av dagen!
Det kändes direkt att det skulle bli en varm dag ute på banan men med tanke på hur kall och stelfrusen jag varit de tidigare åren jag sprungit så var det ingen ide att klaga, värmen passar mig bättre och jag fick helt enkelt se till att svalka mig ordentligt vid varje vätskestation. Min svamp jag fick dagen innan i expot var verkligen till nytta denna dag och jag mer eller mindre badade hela mig såfort vattenkaren kom. Det gick även åt en hel del dricka, vid varje station tog jag en mugg sportdryck och två vatten vilket är betydligt mer än vad jag brukar få i mig. Var lite orolig hur magen skulle fixa sportdrycken då jag brukar vara känslig men den höll sig fint och det var egentligen inte förens de sista kilometerna av loppet som magen började protestera.
 
Med tanke på mina många träningsmil minus på kontot detta år än vad jag brukar ha så visste jag att det skulle gå långsamt men samtidigt var det inget jag var speciellt orolig över, det spelade ingen roll så länge kroppen höll ihop. Och det gjorde den, hela loppet rullade på fint, jag hade inga större problem alls utan kunde verkligen springa och njuta av varje steg. Det var inte förens runt 33-34 km som jag började bli stel i benen men det är ju inte så konstigt. I det stora hela så kände jag mig supernöjd med att kroppen höll ihop och bar mig runt hela vägen utan några större problem, jag kände mig stark och jag hade verkligen grymt kul från start till mål!
 
Tror det inte finns en enda bild från loppet där jag inte ler från öra till öra, har händerna i luften eller bara ser allmänt överlycklig ut! För det var precis så det var också, jag hade så grymt kul och det var en så härligt känsla ute på banan med publik, löpare och alla fantastiska funktionärer som verkligen ser till att göra allt för att vi löpare ska ha en så bra dag som möjligt. Tusen tack till er!
Och ett speciellt stort tack till min alldeles egna hjälte som, tros sitt skadade ben som han ej kan gå på, släpar sig runt i huvudstaden på kryckor i stekande sol för att peppa och heja på mig längst med banan, bara för att det är viktigt för mig, bara för att ge mig energi. Du är en klippa!
Nu blir det några lugna dagar med simning och cykling tills benen är med mig igen och jag kan gå i trappan med stil. Och precis som vanligt, efter alla lopp, så kommer samma känsla tillbaka dagen efter hur ont kroppen än gör...det här vill jag göra igen och igen och igen!
 /Johanna

Marathonveckan.

2016-06-01 @ 21:10:19
Marthonveckan är här och den började med en tur upp till Härnösand måndag till tisdag för de två sista dagarna i skolan den här terminen. Jag läser sedan i januari till förskolelärare på Mittuniversitetet, utbildningen går på distans men jag har inneveckor ungefär en gång i månaden så då bor jag där några dagar och får njuta av den helt fantastiska naturen där uppe! Kan kanske kännas långt att pendla mellan Linköping och Härnösand men att få springa i den miljön där uppe gör det helt klart värt det!! Hur som helst, nu är första terminen klar och att "bara" ha jobbet i sommar utan att behöva tänka på skola samtidigt känns så skönt! Och mer tid till träning, hurra! 
Så här såg det ut på min kvällsrunda i tisdags vid nio, underbar natur!
 
Idag har jag jobbat heldag men innan jag sprang till jobbet i förmiddags så han jag komma ut en sväng på en lugnare morgonlöpning för att hålla igång kroppen och känna på benen. Allt känns bra inför maran och det ser ju till och med ut som att det kan bli lite värme på lördag vilket passar mig betydligt bättre än regnet och kylan som varit alla andra år jag stått på startlinjen, härligt!
 
Planen är att vi, jag och Johan ska åka upp på fredag men vi får se om det blir så som vi vill eller om jag får åka upp själv. Johans läkare ringde igår och som jag skrev i förra inlägget så är det hans ben som fortfarande inte är läkt ordentligt och nu har de fått tänka om igen i hans behandling. Han har sedan i september haft en tsf ram på benet men tyvärr har det inte läkt helt ordentligt än och nu är planen helt enkelt att han istället ska få en märgspik men innan den kan sättas in måste han ta bort ramen och gå med gips några veckor innan nästa operation. Så ja, det blev snabba ändringar i planeringen här och imorgon bitti ska alltså ramen bort och benet ska gipsas istället. Vi får helt enkelt se hur han mår efter imorgon när de varit på och bökat med benet igen men vi håller tummarna för att allt går smidigt och att han mår bra när allt är klart. 
Nu ska jag se över min packning inför helgen, det brukar göra att man får den där extra härliga känslan i kroppen när man börjar plocka fram allt som ska med och tävlingskläderna ligger redo! Vad jag har på fötterna är iallafall redan spikat, det blir Saucony ride 7 och som alltid, Gococo! 
 
/Johanna
 

Tillbaka på banan.

2016-05-26 @ 18:51:31

Hej på er! Det känns så kul att vara tillbaka och skriva här igen efter några månaders paus från bloggen.

Ni som vi bloggen eller min Instagram följt mig ett tag vet att min sambo var med om en olycka i augusti förra året när han var ute på sitt sista cykelpass innan vi skulle iväg på våran Ironman-semester. Han hade änglavakt som överlevde men han gick sönder ordentlig då han bland annat bröt nacken, fick en svår öppen underbensfraktur, bruten handled, brutna revben, ett tilltryckt höftben, skadade lungor, klämt blodkärl i nacken, djupa skärsår och skrubbsår över hela kroppen. Livet vändes upp och ner. Det blev många veckor på sjukhus, många operationer och första tiden hemma var hela lägenheten handikappanpassade, vårt träningsrum såg ut som ett apotek och han behövde hjälp tjugofyra timmar om dygnet mer eller mindre. Idag, snart tio månader efter olyckan, så har alla skador läkt ihop fint förutom hans ben som fortfarande har en bra bit kvar till att vara helt igen och vad, hur, när det blir kan ingen riktigt svara på än, så vi vet inte så mycket mer än så just nu. Förutom benet så mår han bra, vi mår bra och han tar sig fram på kryckor. Det har varit en tuff resa, speciellt de första månaderna, men han har kommit en bra bit på vägen även om det fortfarande är en lång väg kvar innan han är tillbaka och kan stå på startlinjen igen.

För till startlinjen, dit ska han tillbaka. För hur mycket den här olyckan än har förändrat livet för oss båda på olika sätt, både positiva och negativa, så finns det inte en endaste liten chans att det ska få stoppa eller skrämma oss från det vi båda fortfarande älskar, att hålla på med triathlon. Han har hela tiden peppat mig att fortsätta som innan och den här sommaren ska jag stå på startlinjen för oss båda och jag har lovat mig själv att njuta av varenda sekund.

Och säsongen närmar sig med gigantiska stormsteg! Nästa lördag, den 4 juni, är det dags för Asics Stockholm Marathon, bästa starten på sommaren enligt mig! Några veckor senare är det Jönköping Ironman 70,3 som känns nästan som att tävla på ”hemmaplan” då Jönköping ligger hyfsat nära och det ska bli så grymt kul, som jag längtar! Farleden i juli är också med i planeringen och som grädde på moset så avslutar jag säsongen på topp då jag står på startlinjen för Ultravasan 90km den 20:e augusti, det kommer garanterat bli ett ordentligt äventyr!

Även om stora delar av hösten/vintern inte haft den typ av träningsmängd jag i vanliga fall önskat så känns det okej, jag orkade helt enkelt inte psykiskt då men de senaste månaderna har funkat betydligt bättre och träningen rullar på ungefär som vanligt igen. Jag mår bra, jag känner mig stark och full med energi igen och nu ser jag så grymt mycket fram emot sommarens lopp och äventyr. Hoppas ni tycker det ska bli kul att hänga med på resan igen.

9 dagar kvar till Asics Stockholm Marathon, nu kör vi!

 
/Johanna

Söndag.

2015-11-23 @ 00:13:29
Vissa perioder i livet känns det verkligen som att man skulle behöva några extra timmar per dygn för att få ihop allt man måste, det man skulle vilja och så lite extra sömn på det eftersom det redan känns som att allt går i hundratio från morgon till kväll. Just nu känns det lite så med ett nytt jobb, träning, hund, en skadad sambo och ett hem som inte städas, tvättar, handlar och lagar mat av sig själv. Det är ett pusslande för att få ihop det men det går och jag får helt enkelt acceptera att just nu kan jag inte göra allt till hunda procent hur mycket jag än skulle vilja.
 
För tillfället är det träningen som får ta ett litet steg tillbaka, eller snarare, jag ställer inte så höga krav på mig själv. Det får bli lite som det blir just nu, jag tränar det jag känner för, när jag kan, för att må bra och försöker att inte bry mig så mycket om att det inte blir lika många timmar och uppstyrt som jag helst velat ha. Den tiden kommer igen och förhoppningsvis känns allt lite bättre och lugnare efter nyår. För jag längtar efter ett nytt härligt träningsår och att ta fokus mot målen för 2016! Men inte just nu, just nu...så nöjer jag mig med att gör så gott jag kan.
                    
                                                                               /Johanna

Ultravasan 2016

2015-11-11 @ 23:34:32
När folk frågar mig vad det är som driver mig att hålla på med det jag gör så är det självklara svaret att jag älskar att utmana mig själv och göra det som känns på gränsen till omöjligt. Att pressa mig själv fysiskt men kanske framförallt psykiskt och ta mig utanför den där komfortzonen och se vart jag hamnar. Det är läskigt men samtidigt så jäkla häftigt när man väl tar sig dit och får känna att man verkligen klarar av det. Det ger mig styrka och en otrolig känsla av lycka och stolthet som är svår att beskriva för den som inte varit där.
 
Ironman har varit och är precis allt det för mig. 
Och det kommer bli många fler IM-lopp...men inte nästa år.
 
På grund av den enkla förklaringen att jag befann mig  på sjukhus hos min sambo och inte hade en tanke på att anmälan för både IM Kalmar och IM Köpenhamn öppnade för 2016 och alla platser gick åt på bara några dagar så blev jag utan plats. Där och då spelade det såklart ingen roll och såhär i efterhand har jag också känt att en längre resa utomlands för att göra en full IM nästa år inte är vad jag vill när vi (jag och Johan) inte kan göra en sådan resa tillsammans där båda står på startlinjen.
 
Så jag stannar på hemmaplan nästa år och är iallafall väldigt glad för en startplats till Ironman 70,3 i Jönköping som jag ser grymt mycket fram emot. 
 
Men sen var det ju det där med utmaningar...visst är IM70,3 en distans som är utmanande men inte tillräckligt för att jag ska hitta den där rätta känslan. Så jag tänkte..vad finns det för lopp, I Sverige, som jag skulle vilja bocka av på min "Drömlopps-lista" och som verkligen kommer ge mig en extra kick att ha som mål...och som samtidigt skrämmer skiten ur mig?
 
Valet blev ganska enkelt när min första tanke var "kommer jag verkligen fixa detta nästa år?".
Anmälan är klar. Den 20:e augusti står jag på startlinjen för Ultravasan där det vankas 90km terränglöpning mellan Sälen och Mora.
 
Det här blir mitt stora mål för 2016. Det känns långt ifrån enkelt, väldigt mycket på gränsen och det skrämmer skiten ur mig och ja...jag älskar precis den känslan! 
                     
                                                                       /Johanna

Fredagsmys i skogen

2015-10-30 @ 19:47:17
Det har varit mycket, som ni vet, den senaste tiden och att behöva vara stark och hålla ihop när livet tar en tuff omväg tar otroligt mycket på krafterna...vilket också känns extra tydligt när man tillslut tagit sig igenom den värsta biten, man hittar en form av vardag igen och kroppen börjar känna ett lugn på riktigt.
 
Då kommer tröttheten...som ett brev på posten och allt man gör kräver att man tar lite extra sats för att orka med. Precis så har de senaste dagarna varit...min vanliga energi har lyst med sin frånvaro och i huvudet har jag känt mig segare än knäck.
 
Men idag fick det vara nog och jag visste precis vart jag skulle ta mig för att hämta hem energi igen, vart batteriet laddas som bäst och vart huvudet släpper av det som bara tar onödig plats och ger utrymme för nytt.
 
Skogen.
 
I ett par löparskor på mjuka stigar, bland rötter och stenar, känna andetagen och hur benen springer på av sig själv. Ingen klocka, inga krav, bara löpning och ren lycka i den enklaste form! Där laddar jag med energi.
 
Skogen vs tröttheten. 1-0.
                 
                                                                        /Johanna

Kaffe med sololja

2015-10-22 @ 14:17:57
Kan väl erkänna att när jag drack min första kopp kaffe med kokosolja i så var det väl kanske inte riktigt så att smaklökarna slog frivolter av lycka för en fantastisk smakupplevelse. Det smakade mest som att jag spillt en hel flaska sololja i koppen och sliskigt var bara förnamnet...
 
Kanske tog jag i lite för mycket första gången men jag gav det en chans till...och en till, och en till...Och ja, tillslut så vänjer man sig, sedan tycker man att det är helt okey, nästan gott och rätt som det är så älskar man det!
 
Efter morgonens löprunda tog jag fram den största (och mest peppande) kaffekoppen som fanns ur skåpet, fyllde upp med nybryggt kaffe och i med två ordentliga skedar kokosolja....och ja, I love it!
 
Idag tog jag min kopp efter löppasset men i vanliga fall, om jag ska träna på morgonen och inte vill ha en stor frukost i magen precis innan passet, så brukar jag köra på bara kaffe och kokosolja istället. För mig funkar det perfekt och är alldeles lagom innan ett tidigt morgonpass eller om jag bara behöver lite extra energi mitt på dagen.
                  
                                                                         /Johanna

Hösten

2015-10-13 @ 23:10:26
Det finns en sak som jag verkligen älskar extra mycket under de mörkaste månaderna på året...kvällslöpning!
 
Finns inget mysigare än att lufsa runt i staden, med mössa och reflexväst, när mörkret lagt sig och luften är sådär härligt krispig. Staden är i vila och allt är tyst och lugnt.
 
Jag kan längta en hel dag efter kvällen bara för att få ge mig ut och springa...
 
Idag blev det höstens första kvällspass och det bubblade av lycka i hela kroppen att få tassa fram i mörkret och känna löven under fötterna i en vackert upplyst stad. Härlig känsla.
 
Hej hösten, du är välkommen!
                  
                                                                       /Johanna

Ett steg fram!

2015-10-10 @ 13:03:24
Igår var vi tillbaka på sjukhuset igen för att ta prover, nya röntgenbilder och träffa läkare och det blev goda nyheter som fredagen bjöd på.
 
Johans nacke (som han bröt vid olyckan) hade läkt ihop fint och halovästen som han haft, dygnet runt, i åtta veckor kunde äntligen plockas bort. Vilken hjälte han har varit under dessa riktigt tuffa veckor! Det är fortfarande en lång väg kvar, fler skador som kommer ta lång tid att läka och som behöver flera operationer men han är så jäkla stark min älskling och han/vi kämpar vidare. Helt underbart att kunna krama och pussa honom ordentligt igen!
                        
Ett steg framåt och det firar vi med att...ladda upp för Ironman Hawaii-vaka ikväll/natt!!(nördiga som vi är!). Tre år sedan jag själv stod på startlinjen i Kona och jag längtar alltid tillbaka lite extra när det börjar dra ihop sig. Ikväll håller vi tummarna stenhårt för allla fantastiska svenskar på plats, ni är grymma, kör så det ryker!
 
                                                                    /Johanna

Tillbaka till trainern.

2015-10-08 @ 21:48:15
Sakta men säkert börjar jag hitta tillbaka till träningen igen, till mig själv och till att jag återigen längtar efter nya utmaningar...mycket tack vare Johan och hans fantastisk sätt att peppa mig framåt.
 
I veckan har planen för 2016 års lopp och tävlingar börjat ta form...två är klara och det var precis vad jag behövde, för helt plötsligt, när "tack för din amnälan" kom på mailen så kom också en stor dos energi och motivation tillbaka.
 
Ironman70,3 Jönköping är iallafall ett av målen. 
 
...och idag tog jag tag i min cykel.
Hösten är här, av med tävlingsdäcken och på med trainerdäcken.
 
Det var nästan så jag hade glömt bort hur otroligt långsamt minuterna går när man sitter på trainern men det tog inte lång tid innan jag kom på hur man gjorde för att inte kliva av och tacka för sig...man biter ihop. 
                  
                                                                        /Johanna

Skogen

2015-10-04 @ 19:06:04
- Nu ger du dig ut och springer!
 
Det är tur att Johan, trots situation, inte låter mig stanna upp utan pushar mig framåt att fortsätta vår livsstil som vi båda älskar trots att han, just nu och en lång tid framöver, själv inte kan. Han vet att jag behöver det, att det är en så stor del av mig och han vet att jag aldrig skulle tillåta honom att hålla tillbaka om det hade varit tvärtom. Det har dock varit en väldigt jobbig tanke, att ta sig över kanten och fortsätta utan honom..men då gjorde han det finaste han kunde göra, han puttade mig.
 
- Nu ger du dig ut och springer! 
 
Hans ord och spark i baken i fredags fick mig att ta på mig mina löparskor och ge mig iväg till skogen, efter sju långa veckor, och leta fram känslan, ta mig tillbaka och upp på banan igen.
 
Det var blandade känslor där i skogen...ringrostig och lite vilsen i själen men samtidigt njöt jag att vara precis just där, känna stigen under fötterna och för varje kilometer så blev känslan starkare...det här är ju jag!
                   
                                                                      /Johanna

Vi är hemma

2015-10-01 @ 00:14:17
I onsdags, efter sex långa veckor på sjukhus, var det äntligen dags att ta ett stort och lite nervöst men otroligt efterlängtat steg framåt (på denna ofrivilliga resa vi hamnat i sedan Johan blev påkörd)...att få komma hem!
 
Det har varit riktigt tufft. Det är och det kommer vara tufft en tid framöver men att få vara hemma, ta det härifrån (med hjälp av hemsjukvård) och hitta en form av vardag igen känns otroligt skönt. 
 
Vissa av Johans skador är som sagt mer komplicerande än andra och det väntas fler operationer (nästa i början av november), en rad återbesök och många månaders läkning och rehab...vägen är lång, men han har gett sig fan på att komma tillbaka och jag kommer ta rygg på honom.
 
Även om livet har tagit en ordentlig omväg så mår vi båda trots allt som varit och är "bra". Vi har varit hemma en vecka nu och det känns som att vi har landat lite mer och kommit in i vår för tillfälligt nya vardag där triathlonprylar i överflöd har bytts ut mot ett mer handikappanpassat hem och hyllan, där all vår packning inför vår IM-semester låg, liknar nu mer ett apotek. Så ja, livet är lite på omväg..men vi är hemma, vi är tillsammans och vi kan, mitt i allt elände, skratta så tårarna sprutar mellan varven och det...det är guld värt!
                     
Trött och sliten efter 42 nätter på sjukhus men otroligt glad och lättad att äntligen, tillsammans med Johan, få lämna sjukhuset och komma hem.
 
                                                                       /Johanna

Om

Min profilbild

Johanna Essie Sterlinge

Välkommen till min blogg. Jag är en träningstokig tjej som älskar utmaningar. Mitt hjärta brinner för triathlon på Ironman-distansen och det är där jag trivs bäst. Jag gjorde min första Ironman 2012 i Kalmar och kvalade då även till Ironman World Championship på Hawaii samma år vilket var en stor dröm som gick i uppfyllelse. Förutom triathlon så har jag även genomfört en Halvklassiker, En Svensk Klassiker, marathon, halvmarathon, varit med i Team Rynkeby 2014 som cyklist och lite annat smått och gott. Här skriver jag om min vardag med träning, lopp, drömmar, mål och massor med utmaningar. Just nu tränar jag på för full inför 2015 års stora mål som är KMD Ironman Copenhagen och Ironman70,3 Haugesund. Ni hittar mig även på Instagram (sterlinge). /Johanna

RSS 2.0